Excerpter från Engdahl, Per. (1979). Fribytare i folkhemmet. Lund: Cavefors. Dessa är omkring tre år gamla. En omläsning är planerad, huruvida det kommer att innebära en utökning av texten återstår att se.
Föreningen av nationell tradition och modern verklighet [i Vägen framåt] framstår som en bärande grundsats, liksom den klart antikapitalistiska och antimarxistiska inställningen.
s 97
I dag är nationalismen samlingsparollen i kampen mot den internationella kapitalismen, den borgerliga demokratin och den marxistiska klasskampsdogmen. Med sitt korporativa program och med sitt hävdande av nationen som en levande irrationell enhet har den sina förbindelselinjer till romantikens tankevärld, liksom dess tro på den enskildes ansvar och personlighetens betydelse kan ledas tillbaka till liberala åskådningssätt. Men den moderna korporatismen har dock sina huvudrötter i socialistiskt tänkande. Den är främst ett uttryck för den strävan efter planhushållning, som vuxit fram ur det nuvarande systemets kaos.
s 98 [från ett längre utdrag ur Vägen framåt 6/6-1932]
1934 års reform följdes året därefter av det italienska angreppet på Etiopien. Korporatismen som dominerande faktor ersattes av imperialismen. Drömmen om det klasslösa samhället fick träda tillbaka för drömmen om det återupprättade romerska imperiet. Här spelade inte bara historieromantiken utan också våldsinslaget i den fascistiska ideologin sin ödesdigra roll. Där till kom den ekonomiska faktorn. Italien saknade nästan helt råvaror.
s 106
När vi nu i efterhand betraktar utvecklingen, står det ganska klart, att Etiopiens erövring var ett misstag. Övergången från dominerande korporatism till dominerande imperialism blev början till slutet. Krig kostar pengar, pengar och åter pengar. Mussolini blev därigenom beroende av de penningstarka samhällsklasserna med deras klart reaktionära inställning. Från och med Etiopienkriget började korruptionen sakta smyga in i det fascistiska samhället.
s106
Moralen var till för att lägga band på arbetarklassen och hålla den nere. Tron på en bättre värld hinsides var en kostnadsfri ersättning för den standard, som man inte ville ge det arbetande folket. Mot denna slavägarmoral var den sexuella frigörelsen en begynnande revolt mot fördomar och orättvisor.
[…] När jag fick ordet, knöt jag an till [Per] Meurlings klasskamp. Ohämmad sexuell driftsutlösning kräver energi. Ju mer vi kan inrikta arbetarklassens intresse på den sexuella faktorn, dess mer energi berövar vi den sociala kampen. Propagandan för ohämmad sexuell utlösning är ett typiskt exempel för det kapitalistiska fåtalets strävan att förmå massorna att tänka på något annat. Det är typiskt, konstaterade jag, att den kulturströmning, för vilken den sexuella anarkin är ett eftertraktat mål, har sitt kanske främsta stöd i Albert Bonniers Förlag, d v s i ett av storfinansens mest inflytelserika örnnästen.
s 115
Tron på maskincivilisationen var [på 30-talet] ännu stark. Ekot av Marinettis futuristiska manifest dröjde ännu kvar i det allmänna medvetandet och kom till uttryck i funktionalismens nya djärva formgivning.
s 115 f
Om man nu kan tala om en nazistisk ideologi. I verkligheten rör det sig om en rad olika strömningar, som historiska omständigheter kommit att sammanföra kring Hitlers person. I viss utsträckning kunde dessa motsättningar öppet diskuteras. Så var t.ex. fallet med den nationalsocialistiska statsuppfattningen. Den mest typiska uppfattningen företräddes av den främst statsvetenskaplige experten inom SS, Rudolf Neese. Utgångspunkten är folket. Ur dess mitt framträder ledaren, som förkroppsligar folkviljan. Han ger medvetet och konkret uttryck åt vad folket dunkelt känner. Kring honom samlas ett följe, som förstått hans intentioner och därmed blir bärare av hans idéer. Det är partiet. Samtidigt står det en förvaltningsapparat till hans förfogande, staten. Stat och parti är sålunda två parallella företeelse eller med andra ord de båda hörnpelare, på vilka folkordningen vilar.
s 123
Det är nu [senare delen av 30-talet] som man börjar märka de första tecknen på den tendens, som skulle behärska svensk debatt årtionden framåt, den tendens som uppfattade varje kritik av demokratin som ett ja till diktaturen, som saknade varje sinne för nyanser i en författningspolitisk diskussion, och som till sist kom att urarta till ett slags demokratisk totalitarism.
s 128
1943 publicerade vi en ledare med titeln ”Över allt förnuft”, i vilken vi hävdade, att lojaliteten mot fosterlandet inte fick ifrågasättas med förnuftsskäl, och att om en av oss ogillad regering direkt provocerade ett tyskt anfall, så vore det vår oavvisliga skyldighet att ställa oss till regeringens förfogande för att försvara vårt land.
s 167
Vi hade ställt oss avvisande mot diktaturen, mot rasmaterialismen och mot den rättstolkning, som ledde till koncentrationsläger och likriktning. Men det som vi ansåg vara den nya tidens signum, folkgemenskapstanken, den nationella solidariteten, folkens samverkan i ett nytt Europa, hade vi ingen anledning att svika.
s 169
Jag grubblade på Wigforss’ problem: klassutjämning, socialisering, byråkrati. Då med ens kom tanken flygande: häv kapitalets äganderätt till företagen. Låt varje företag bli sin egen ägare. Detta skulle sedan bli ett av den nysvenska rörelsens väsentligaste reformkrav.
s 170
Vi hade länge letat efter det centrala, det som man på dåtidens språk kallade ”myten”. Många förslag hade varit framme. Till sist kom vi på det: vår myt var myten om kulturen som historiens grundvärde.
s 177
Tuesday, June 28, 2005
Sunday, June 19, 2005
[Swedish] Mussolini, Fascismens fundamentala idéer
Benito Mussolinis Fascismens fundamentala idéer publicerades 1935 på engelska i Fascism – doctrine and institutions. Den svenska översättningen nedan är kopierad från Mussolini, Benito. (1999). Fascismens fundamentala idéer. I Niklas Olaison (Red.), Axplock ur idéhistorien 3 (s 204-208). Stockholm: Caudex.
I likhet med alla sunda politiska uppfattningar så är Fascismen både handling och tanke; en handlig i vilken läran finns immanent, och en lära som växer fram ur ett givet system av historiska krafter i vilket den placeras och vilket den bearbetar inifrån. Sålunda har den en form som är anpassad till tidens och rummets tillfälligheter; men den har också ett idéellt innehåll som gör den till ett uttryck för sanning i idéhistoriens högre skikt. Det finns inget annat sätt att utöva ett andligt inflytande i världen – mänsklig vilja som behärskar andras vilja – än att förstå både den flyktiga och specifika verkligheten på vilken denna handlig skall utövas och den förblivande och universella verkligheten, i vilken den flyktiga dväljs och har sin varelse. För att känna människorna måste man känna människan; och för att känna människan måste man ha kunskap om verkligheten och dess lagar. Det kan inte finnas någon uppfattning om Staten som inte i grunden är en uppfattning om livet: filosofi eller intuition, ett idésystem som rör sig inom en logisk ram eller koncentreras i en vision eller en tro, men alltid, åtminstone potentiellt, en organisk uppfattning om världen.
Sålunda kan många uttryck av Fascismen – som partiorganisation, utbildningssystem, lära – bara förstås när de betraktas i relation till dess allmänna livsåskådning. En andlig åskådning. Fascismen ser i världen inte bara de ytliga, materiella aspekterna i vilken människan tycks vara en individ, som står ensam, självcentrerad, föremål för naturlagar som instinktivt driver honom till ett liv av självisk kortvarig njutning; den betraktar inte bara individen utan också nationen och landet; individer och generationer binds ihop av en moralisk lag, av gemensamma traditioner och ett uppdrag, som – alltmedan det trycker ned livsinstinkten som stängts in i en trång cirkel av lust – bygger upp ett högre liv, grundat på plikt, ett liv fritt från tidens och rummets begränsningar, i vilket individen genom självuppoffring, ja döden själv, kan nå den rent andliga tillvara i vilken hans människor värde består.
Denna åskådning är alltså andlig, och den uppstår ur seklets allmänna reaktion mot 1800-talets sladdriga materialistiska positivism. Anti-positivistisk men positiv; varken skeptisk eller agnostisk; verken pessimistisk eller slappt optimistisk så som de (allihop negativa) läror som placerar livets mitt utanför människan; medan människa genom att utöva sin fria vilja kan och måste skapa sin egen värld.
Fascismen vill att människan skall vara aktiv och engagerad i handling med all sin kraft; den vill att han skall vara manligt uppmärksam på de svårigheter som omger honom och redo att möta dem. Den omfattar livet som en kamp i vilken det anstår en människa att åt sig själv vinna en verkligt värdig plats, till att börja med genom att förändra sig själv (fysiskt, moraliskt, intellektuellt) och bli det verktyg som krävs för att vinna den. Det som gäller för individen gäller även nationen och mänskligheten. Härav den höga värderingen av kultur i alla dess former (konstnärliga, religiösa, vetenskapliga) och utbildningens ojämförliga betydelse. Härav också den grundläggande värderingen i arbetet, genom vilket människan behärskar naturen och skapar den mänskliga värden (ekonomisk, politisk, etisk, intellektuell).
Denna positiva livsåskådning är uppenbarligen en etisk sådan. Den innesluter hela verklighetens fält lika väl som de mänskliga handlingar som behärskar detta. Ingen handlig står över det moraliska omdömet; ingen handling kan berövas det värde som ett moraliskt syfte skänker allting. Därför är livet, så som det uppfattas av Fascisten, allvarligt, strängt, religiöst; alla dess manifestationer balanserar i en värld som upprätthålls av moraliska krafter och som har andliga ansvar. Fascisten föraktar det ”enkla” livet.
Den Fascistiska livsåskådningen är religiös, och i den betraktas människan i sin immanenta relation till en högre lag, som är försedd med en objektiv vilja som överskrider individen och lyfter honom till medvetet medlemskap i ett andligt samhälle. De som inte uppfattar något bortom opportunistiska överväganden i det Fascistiska styrets religiösa hållning har inte lyckats förstå att Fascismen inte bara är ett styrelseskick utan också och allra främst ett tankesystem.
I den Fascistiska historiesynen är människan bara människa i kraft av den andliga process till vilken han bidrar som medlem av familjen, den sociala gruppen, nationen, och i funktion av historien, till vilken alla nationer ger sina bidrag. Härav det stora värdet av tradition i urkunder, språk, seder, det sociala livets bruk. Utanför historien är människan ingenting. Fascismen står därför i motsättning till alla individualistiska abstraktioner som är grundade på 1700-talsmaterialism; och den står i motsättning till alla jakobinska utopier och påhitt. Den tror inte på möjligheten av ”lycka” på jorden så som den föreställs av 1700-talets ekonomiska litteratur, och sålunda tillbakavisar Fascismen den teleologiska idén att människosläktet inom en viss framtid kommer att försäkra sig om en slutgiltig lösning på alla sina svårigheter. Denna tanke står i motsättning till erfarenheter, vilken tvärtom lär oss att livet befinner sig i ständig rörelse och utveckling. I politiken siktar Fascismen mot realism; i praktiken önskar den bara ägna sig åt de problem som är de spontana produkterna av historiska omständigheter och vilka finner eller antyder sina egna lösningar. Blott genom att gå in i verklighetens process och ta kontroll över de krafter som arbetar inom denna, kan människan på verka människan och naturen.
Den Fascistiska livsåskådningen är anti-individualistisk och betonar Statens betydelse och accepterar bara individen i den mån dennas intressen sammanfaller med Statens, vilken representerar medvetandet och den universella vilja hos människan som historisk varelse. Den står i motsättning till klassisk liberalism vilken uppstod som en reaktion mot absolutism och som uttömde sin historiska funktion när Staten blev uttrycket för folkets medvetande och vilja. Liberalismen förnekade Staten i individens namn; Fascismen återupprättar Statens rättigheter eftersom den uttrycker individens verkliga väsen. Och om friheten skall vara en egenskap hos levande människor och inte hos abstrakta skyltdockor som uppfunnits av den individualistiska liberalismen, då står Fascismen för frihet, och för den enda frihet som är värd att äga, nämligen Statens frihet och individens frihet inom Staten. Den Fascistiska statsuppfattningen är allomfattande; utanför den kan inga mänskliga eller andliga värden existera, än mindre ha något värde. Förstådd på det viset är Fascismen totalitär, och den Fascistiska Staten – en syntes och en enhet som innesluter alla värden – tolkar, utvecklar och förstärker ett folks hela liv.
Inga individer eller grupper (politiska partier, kulturella sammanslutningar, ekonomiska unioner, sociala klasser) utanför Staten. Fascismen står därför i motsättning till Socialismen för vilken enhet inom Staten, (vilken förenar klasser till en enda ekonomisk och etisk verksamhet) är okänd, och vilken i historien bara ser klasskamp. Fascismen står också i motsättning till fackföreningar som vapen i klasskampen. Men när de förts inom Statens omloppsbana, så erkänner Fascismen de verkliga behov som gav upphov till socialismen och fackföreningarna, och skänker dem deras beskärda del i det skråväsende eller korporativa system i vilket motstridiga intressen koordineras och harmoniseras inom Statens enhet.
Grupperade i enlighet med sina flerfaldiga intressen bildar individerna klasser; de skapar fackföreningar när de organiserat sig i enlighet med sina olika ekonomiska aktiviteter; men först och främst skapar de Staten, vilken inte är någon banal fråga om siffror, om summan av individerna som formar majoriteten. Fascismen står därför i motsättning till den form av demokrati som likställer nationen med majoriteten, och som nedsänker nationen till nivån av det största antalet; utan den är den renaste formen av demokrati om nationen betraktas – så som den bör göras – ur kvalitetens snarare än kvantitetens synvinkel, som en idé, den mäktigaste eftersom den är den mest etiska, den mest sammanhållna, den sannaste; en idé uttrycker sig själv i ett folk så som medvetandet och viljan hos ett fåtal, om inte, faktiskt, hos en enda människa, och som slutar med att uttrycka sig själv i medvetande och viljan hos massan och hos hela gruppen som etniskt formats av naturliga och historiska villkor till en nation, en nation som skrider framåt – så som ett medvetande och en vilja – uttryckt med en och samma linje av utveckling och andlig daning. Varken en ras eller en geografiskt definierad region, men ett folk som förlänger sig självt i historien; en mångfald som förenas av en idé och genomsyras av viljan att leva, viljan till makt, självmedvetande, personlighet.
I den mån den förkroppsligas i en Stat så blir denna personlighet en nation. Det är inte nationen som skapar Staten; detta är en föråldrad naturalistisk idé som utgjorde grunden för 1800-talets försvar för nationella regeringar. Snarare är det Staten som skapar nationen och skänker viljekraft och därigenom verkligt liv åt ett folk som blivit medvetet som sin moraliska enhet.
Rätten till nationellt oberoende uppstår inte från blott en litterär och idealistisk form av självmedvetande; än mindre från någon mer eller mindre passiv och omedveten de facto situation, utan från en aktiv, självmedveten, politisk vilja som uttrycker sig i handling och är redo att styrka sin rätt. Den uppstår kort sagt ur existensen, åtminstone in fieri [i tillblivelsen], av en Stat. Ja, det är Staten som i egenskap av uttrycket för en universell etisk vilja skapar rätten till nationellt oberoende.
En nation, så som uttryckt i Staten, är en levande, etisk varelse bara i den mån som den är progressiv. Passivitet är död. Därför är Staten inte bara Auktoritet som styr och ger legal form och andligt värde åt individuella viljor, utan den är också en Makt som gör sin vilja kännbar och respekterad bortom sina egna gränser, och som därigenom skänker praktiska bevis på den universella karaktären hos de beslut som är nödvändiga för att försäkra dess utveckling. Detta förutsätter organisation och expansion, potentiell eller verklig. Sålunda jämställer sig Staten med människans vilja, vars utveckling inte kan hejdas av hinder och som genom att uttrycka sig själv visar sin egen odödlighet.
Den Fascistiska Staten, såsom högre och kraftfullare uttryck för personlighet, är en makt, men en andlig makt. Den sammanfattar alla uttryck för människans moraliska och intellektuella liv. Dess funktioner kan därför inte begränsas till att hålla ordning och bevara freden, så som den liberala läran hävdar. Den är inte bara en mekanisk anordning för att definiera den sfär inom vilken individen lämpligen utövar sina förutsätta rättigheter. Den Fascistiska Staten är en inifrån accepterad norm och ordning för uppförandet, en disciplin för hela personen; den genomtränger viljan inte mindre än intellektet. Den representerar en princip som blir det centrala motivet för människan som medlem av ett civiliserat samhälle, djupt nedsjunken i sin personlighet; den dväljs i hjärtat hos handlingsmänniskan och tänkaren, hos konstnären och vetenskapsmannen: själens själ.
Fascismen är kort sagt inte bara lagstiftare och grundare av myndigheter, utan också en uppfostrare och befordrare av andligt liv. Den siktar mot att ombilda inte bara livets former utan också dess innehåll – människan, hans karaktär och hans tro. För att nå detta mål påtvingar den disciplin och använder auktoritet, tränger in i själen och regerar med oomstridd makt. Därför har den till emblem valt Liktorens spöknippe [lat. fasces], symbolen för enhet, styrka och rättvisa.
I likhet med alla sunda politiska uppfattningar så är Fascismen både handling och tanke; en handlig i vilken läran finns immanent, och en lära som växer fram ur ett givet system av historiska krafter i vilket den placeras och vilket den bearbetar inifrån. Sålunda har den en form som är anpassad till tidens och rummets tillfälligheter; men den har också ett idéellt innehåll som gör den till ett uttryck för sanning i idéhistoriens högre skikt. Det finns inget annat sätt att utöva ett andligt inflytande i världen – mänsklig vilja som behärskar andras vilja – än att förstå både den flyktiga och specifika verkligheten på vilken denna handlig skall utövas och den förblivande och universella verkligheten, i vilken den flyktiga dväljs och har sin varelse. För att känna människorna måste man känna människan; och för att känna människan måste man ha kunskap om verkligheten och dess lagar. Det kan inte finnas någon uppfattning om Staten som inte i grunden är en uppfattning om livet: filosofi eller intuition, ett idésystem som rör sig inom en logisk ram eller koncentreras i en vision eller en tro, men alltid, åtminstone potentiellt, en organisk uppfattning om världen.
Sålunda kan många uttryck av Fascismen – som partiorganisation, utbildningssystem, lära – bara förstås när de betraktas i relation till dess allmänna livsåskådning. En andlig åskådning. Fascismen ser i världen inte bara de ytliga, materiella aspekterna i vilken människan tycks vara en individ, som står ensam, självcentrerad, föremål för naturlagar som instinktivt driver honom till ett liv av självisk kortvarig njutning; den betraktar inte bara individen utan också nationen och landet; individer och generationer binds ihop av en moralisk lag, av gemensamma traditioner och ett uppdrag, som – alltmedan det trycker ned livsinstinkten som stängts in i en trång cirkel av lust – bygger upp ett högre liv, grundat på plikt, ett liv fritt från tidens och rummets begränsningar, i vilket individen genom självuppoffring, ja döden själv, kan nå den rent andliga tillvara i vilken hans människor värde består.
Denna åskådning är alltså andlig, och den uppstår ur seklets allmänna reaktion mot 1800-talets sladdriga materialistiska positivism. Anti-positivistisk men positiv; varken skeptisk eller agnostisk; verken pessimistisk eller slappt optimistisk så som de (allihop negativa) läror som placerar livets mitt utanför människan; medan människa genom att utöva sin fria vilja kan och måste skapa sin egen värld.
Fascismen vill att människan skall vara aktiv och engagerad i handling med all sin kraft; den vill att han skall vara manligt uppmärksam på de svårigheter som omger honom och redo att möta dem. Den omfattar livet som en kamp i vilken det anstår en människa att åt sig själv vinna en verkligt värdig plats, till att börja med genom att förändra sig själv (fysiskt, moraliskt, intellektuellt) och bli det verktyg som krävs för att vinna den. Det som gäller för individen gäller även nationen och mänskligheten. Härav den höga värderingen av kultur i alla dess former (konstnärliga, religiösa, vetenskapliga) och utbildningens ojämförliga betydelse. Härav också den grundläggande värderingen i arbetet, genom vilket människan behärskar naturen och skapar den mänskliga värden (ekonomisk, politisk, etisk, intellektuell).
Denna positiva livsåskådning är uppenbarligen en etisk sådan. Den innesluter hela verklighetens fält lika väl som de mänskliga handlingar som behärskar detta. Ingen handlig står över det moraliska omdömet; ingen handling kan berövas det värde som ett moraliskt syfte skänker allting. Därför är livet, så som det uppfattas av Fascisten, allvarligt, strängt, religiöst; alla dess manifestationer balanserar i en värld som upprätthålls av moraliska krafter och som har andliga ansvar. Fascisten föraktar det ”enkla” livet.
Den Fascistiska livsåskådningen är religiös, och i den betraktas människan i sin immanenta relation till en högre lag, som är försedd med en objektiv vilja som överskrider individen och lyfter honom till medvetet medlemskap i ett andligt samhälle. De som inte uppfattar något bortom opportunistiska överväganden i det Fascistiska styrets religiösa hållning har inte lyckats förstå att Fascismen inte bara är ett styrelseskick utan också och allra främst ett tankesystem.
I den Fascistiska historiesynen är människan bara människa i kraft av den andliga process till vilken han bidrar som medlem av familjen, den sociala gruppen, nationen, och i funktion av historien, till vilken alla nationer ger sina bidrag. Härav det stora värdet av tradition i urkunder, språk, seder, det sociala livets bruk. Utanför historien är människan ingenting. Fascismen står därför i motsättning till alla individualistiska abstraktioner som är grundade på 1700-talsmaterialism; och den står i motsättning till alla jakobinska utopier och påhitt. Den tror inte på möjligheten av ”lycka” på jorden så som den föreställs av 1700-talets ekonomiska litteratur, och sålunda tillbakavisar Fascismen den teleologiska idén att människosläktet inom en viss framtid kommer att försäkra sig om en slutgiltig lösning på alla sina svårigheter. Denna tanke står i motsättning till erfarenheter, vilken tvärtom lär oss att livet befinner sig i ständig rörelse och utveckling. I politiken siktar Fascismen mot realism; i praktiken önskar den bara ägna sig åt de problem som är de spontana produkterna av historiska omständigheter och vilka finner eller antyder sina egna lösningar. Blott genom att gå in i verklighetens process och ta kontroll över de krafter som arbetar inom denna, kan människan på verka människan och naturen.
Den Fascistiska livsåskådningen är anti-individualistisk och betonar Statens betydelse och accepterar bara individen i den mån dennas intressen sammanfaller med Statens, vilken representerar medvetandet och den universella vilja hos människan som historisk varelse. Den står i motsättning till klassisk liberalism vilken uppstod som en reaktion mot absolutism och som uttömde sin historiska funktion när Staten blev uttrycket för folkets medvetande och vilja. Liberalismen förnekade Staten i individens namn; Fascismen återupprättar Statens rättigheter eftersom den uttrycker individens verkliga väsen. Och om friheten skall vara en egenskap hos levande människor och inte hos abstrakta skyltdockor som uppfunnits av den individualistiska liberalismen, då står Fascismen för frihet, och för den enda frihet som är värd att äga, nämligen Statens frihet och individens frihet inom Staten. Den Fascistiska statsuppfattningen är allomfattande; utanför den kan inga mänskliga eller andliga värden existera, än mindre ha något värde. Förstådd på det viset är Fascismen totalitär, och den Fascistiska Staten – en syntes och en enhet som innesluter alla värden – tolkar, utvecklar och förstärker ett folks hela liv.
Inga individer eller grupper (politiska partier, kulturella sammanslutningar, ekonomiska unioner, sociala klasser) utanför Staten. Fascismen står därför i motsättning till Socialismen för vilken enhet inom Staten, (vilken förenar klasser till en enda ekonomisk och etisk verksamhet) är okänd, och vilken i historien bara ser klasskamp. Fascismen står också i motsättning till fackföreningar som vapen i klasskampen. Men när de förts inom Statens omloppsbana, så erkänner Fascismen de verkliga behov som gav upphov till socialismen och fackföreningarna, och skänker dem deras beskärda del i det skråväsende eller korporativa system i vilket motstridiga intressen koordineras och harmoniseras inom Statens enhet.
Grupperade i enlighet med sina flerfaldiga intressen bildar individerna klasser; de skapar fackföreningar när de organiserat sig i enlighet med sina olika ekonomiska aktiviteter; men först och främst skapar de Staten, vilken inte är någon banal fråga om siffror, om summan av individerna som formar majoriteten. Fascismen står därför i motsättning till den form av demokrati som likställer nationen med majoriteten, och som nedsänker nationen till nivån av det största antalet; utan den är den renaste formen av demokrati om nationen betraktas – så som den bör göras – ur kvalitetens snarare än kvantitetens synvinkel, som en idé, den mäktigaste eftersom den är den mest etiska, den mest sammanhållna, den sannaste; en idé uttrycker sig själv i ett folk så som medvetandet och viljan hos ett fåtal, om inte, faktiskt, hos en enda människa, och som slutar med att uttrycka sig själv i medvetande och viljan hos massan och hos hela gruppen som etniskt formats av naturliga och historiska villkor till en nation, en nation som skrider framåt – så som ett medvetande och en vilja – uttryckt med en och samma linje av utveckling och andlig daning. Varken en ras eller en geografiskt definierad region, men ett folk som förlänger sig självt i historien; en mångfald som förenas av en idé och genomsyras av viljan att leva, viljan till makt, självmedvetande, personlighet.
I den mån den förkroppsligas i en Stat så blir denna personlighet en nation. Det är inte nationen som skapar Staten; detta är en föråldrad naturalistisk idé som utgjorde grunden för 1800-talets försvar för nationella regeringar. Snarare är det Staten som skapar nationen och skänker viljekraft och därigenom verkligt liv åt ett folk som blivit medvetet som sin moraliska enhet.
Rätten till nationellt oberoende uppstår inte från blott en litterär och idealistisk form av självmedvetande; än mindre från någon mer eller mindre passiv och omedveten de facto situation, utan från en aktiv, självmedveten, politisk vilja som uttrycker sig i handling och är redo att styrka sin rätt. Den uppstår kort sagt ur existensen, åtminstone in fieri [i tillblivelsen], av en Stat. Ja, det är Staten som i egenskap av uttrycket för en universell etisk vilja skapar rätten till nationellt oberoende.
En nation, så som uttryckt i Staten, är en levande, etisk varelse bara i den mån som den är progressiv. Passivitet är död. Därför är Staten inte bara Auktoritet som styr och ger legal form och andligt värde åt individuella viljor, utan den är också en Makt som gör sin vilja kännbar och respekterad bortom sina egna gränser, och som därigenom skänker praktiska bevis på den universella karaktären hos de beslut som är nödvändiga för att försäkra dess utveckling. Detta förutsätter organisation och expansion, potentiell eller verklig. Sålunda jämställer sig Staten med människans vilja, vars utveckling inte kan hejdas av hinder och som genom att uttrycka sig själv visar sin egen odödlighet.
Den Fascistiska Staten, såsom högre och kraftfullare uttryck för personlighet, är en makt, men en andlig makt. Den sammanfattar alla uttryck för människans moraliska och intellektuella liv. Dess funktioner kan därför inte begränsas till att hålla ordning och bevara freden, så som den liberala läran hävdar. Den är inte bara en mekanisk anordning för att definiera den sfär inom vilken individen lämpligen utövar sina förutsätta rättigheter. Den Fascistiska Staten är en inifrån accepterad norm och ordning för uppförandet, en disciplin för hela personen; den genomtränger viljan inte mindre än intellektet. Den representerar en princip som blir det centrala motivet för människan som medlem av ett civiliserat samhälle, djupt nedsjunken i sin personlighet; den dväljs i hjärtat hos handlingsmänniskan och tänkaren, hos konstnären och vetenskapsmannen: själens själ.
Fascismen är kort sagt inte bara lagstiftare och grundare av myndigheter, utan också en uppfostrare och befordrare av andligt liv. Den siktar mot att ombilda inte bara livets former utan också dess innehåll – människan, hans karaktär och hans tro. För att nå detta mål påtvingar den disciplin och använder auktoritet, tränger in i själen och regerar med oomstridd makt. Därför har den till emblem valt Liktorens spöknippe [lat. fasces], symbolen för enhet, styrka och rättvisa.
Saturday, June 11, 2005
Strasser, The Fourteen Theses of the German Revolution
Otto Strasser's Fourteen Theses of the German Revolution were published in the July 1929 edition of NS-Briefe, one year before he finally broke with Hitler and formed the Black Front.
THE GERMAN REVOLUTION
The meaning of the Great War? German Revolution! That mighty revolution of the twentieth century, of which the "World War" was only the first act, of which all "putsches," "rebellions," "battles" are only parts, in which fate tests and discards different solutions in order to find the solution.
On both levels of life - the spiritual, the intellectual - mighty changes are going on, confused in expression, fragmented in form, and yet filled with the same melody, advancing toward the same goal!
But this goal is the German Revolution, the revolution of conservatism, by which the great French Revolution, that victory of liberalism, will be overthrown, overcome, set aside! It is the revolution of the soul against the mind, of nationalism against individualism, of socialism against capitalism, and when we try to announce its overwhelming content in a schematic way, we set down:
THE FOURTEEN THESES OF THE GERMAN REVOLUTION
I
The German Revolution denies before God and the world and obligation toward the "peace treaties" of Versailles and Saint-Germain, treaties based on the lie of Germany's guilt and instituted through brute force, The German Revolution wages ceaseless and fanatic war, with all means, until it brings about the complete abrogation of these dictated treaties and all agreements based on them.
II
The German Revolution proclaims the freedom of the German nation in a strong German state which embraces all the German peoples of central Europe, and which, from Memel to Strassburg, from Eupen to Vienna, embraces Germans of the motherland and of the unredeemed territories, and because of its greatness and ability, forms the backbone and the heart of white Europe.
III
The German Revolution refuses to rule over and exploit foreign peoples and nations. It wants no more and no less than sufficient living space for the young nation of Germans, and insofar as the fulfillment of this deepest natural right of life conflicts with the same right of other peoples and nations, the German Revolution recognizes the decision of war as the will of fate.
IV
The German Revolution declares that it is the sole purpose of the state to gather together all the forces of the nation and to employ them uniformly in guaranteeing the life and the future of this nation. It accepts every means which furthers his purpose an denies every means which hinders it.
V
The German Revolution therefore demands the harshest use of a strong central authority against all disruptive or disturbing organizations, whether political, party, or religious. The centralized state of the German nation binds together in the most powerful unity those forces which grow out of regional and particularist traditions.
VI
As an appropriate extension of the high tasks of the state, the German Revolution gives free scope for the development to the forces of occupational self-government, which have been inhibited and suppressed by a lifeless liberal system. It values the living organization in professional and occupational chambers above an artificial parliamentarism, just as in anything and everything, it values the personal responsibility of leadership over the irresponsibility of an anonymous mass.
VII
The German Revolution proclaims that the German nation is a community of fate. But it is aware that a community of fate is not only a community of need but also a community of bread and therefore affirms all of the demands which follow from this recognition according to the fundamental principle: "The common good before the individual good."
VIII
The German Revolution therefore rejects the individualistic economic system of capitalism; and the overthrow of capitalism is the prerequisite to the success of the German Revolution. With the same decisiveness of the German Revolution affirms the corporative economic system of socialism, processing from and concluding with the knowledge that the purpose of any economic system is solely the satisfaction of the needs of the nation, not riches or gain.
IX
The German Revolution therefore declares its superior property right in all land and mineral rights. Landowners are only leaseholders of the nation, and are accountable to the nation and to the state, because the nation as a whole defends the property.
X
On the basis of the same right, the German Revolution proclaims the right of all workers to share in ownership, profit and management of the economy of the nation, which every folk comrade serves. His personal share in property, profit and management id either earned or limited by increased output, greater responsibility. The German Revolution knows ad recognizes the motive force of personal interest, but incorporates this force into a larger machinery for the good of the nation.
XI
The German Revolution sees this good of the nation neither in the accumulation of material goods, nor in a limitless improvement of the standard of living, but exclusively in the recovery and maintenance in the health of that God-given organism, the Nation. Only thus can this German nation fulfill the task entrusted to it by fate.
XII
The German Revolution sees this task as the full development of the unique folkish character and therefore fights with every means against racial degeneration or foreign influence in culture, and for folkish renewal and purity, for German culture. This fight applies particularly to the Jews, who, in combination with the international powers of freemasonry and ultra-Montanism, are destroying, partly compelled by their nature, partly internationally, the life of the German soul.
XIII
The German Revolution therefore also fights against the rule of Jewish Roman law and for a German law which has the German and his honor as its axis and consciously affirms and values the inequality of man. This German law recognizes as citizens only folk comrades and measures all according to the good of the whole.
XIV
The German Revolution overthrows the world view of the great French Revolution and shapes the face of the twentieth century. It is nationalistic - against the enslavement of the German people; it is socialist - against the tyranny if money; it is folkish - against the destruction of the German soul - but it is all of these only for the sake of the nation. And for the sake of those nation for the German Revolution recoils from no battle, finds no sacrifice too great, no war too bloody, for Germany must live! Thus we youths feel the heartbeat of the German Revolution pounding, thus we front soldiers see the face of the near future before us and experience, humble-proud, the role of the chosen ones, to fight, to win the battle of the twentieth century, satisfied to see the meaning of the war, the Third Reich.
THE GERMAN REVOLUTION
The meaning of the Great War? German Revolution! That mighty revolution of the twentieth century, of which the "World War" was only the first act, of which all "putsches," "rebellions," "battles" are only parts, in which fate tests and discards different solutions in order to find the solution.
On both levels of life - the spiritual, the intellectual - mighty changes are going on, confused in expression, fragmented in form, and yet filled with the same melody, advancing toward the same goal!
But this goal is the German Revolution, the revolution of conservatism, by which the great French Revolution, that victory of liberalism, will be overthrown, overcome, set aside! It is the revolution of the soul against the mind, of nationalism against individualism, of socialism against capitalism, and when we try to announce its overwhelming content in a schematic way, we set down:
THE FOURTEEN THESES OF THE GERMAN REVOLUTION
I
The German Revolution denies before God and the world and obligation toward the "peace treaties" of Versailles and Saint-Germain, treaties based on the lie of Germany's guilt and instituted through brute force, The German Revolution wages ceaseless and fanatic war, with all means, until it brings about the complete abrogation of these dictated treaties and all agreements based on them.
II
The German Revolution proclaims the freedom of the German nation in a strong German state which embraces all the German peoples of central Europe, and which, from Memel to Strassburg, from Eupen to Vienna, embraces Germans of the motherland and of the unredeemed territories, and because of its greatness and ability, forms the backbone and the heart of white Europe.
III
The German Revolution refuses to rule over and exploit foreign peoples and nations. It wants no more and no less than sufficient living space for the young nation of Germans, and insofar as the fulfillment of this deepest natural right of life conflicts with the same right of other peoples and nations, the German Revolution recognizes the decision of war as the will of fate.
IV
The German Revolution declares that it is the sole purpose of the state to gather together all the forces of the nation and to employ them uniformly in guaranteeing the life and the future of this nation. It accepts every means which furthers his purpose an denies every means which hinders it.
V
The German Revolution therefore demands the harshest use of a strong central authority against all disruptive or disturbing organizations, whether political, party, or religious. The centralized state of the German nation binds together in the most powerful unity those forces which grow out of regional and particularist traditions.
VI
As an appropriate extension of the high tasks of the state, the German Revolution gives free scope for the development to the forces of occupational self-government, which have been inhibited and suppressed by a lifeless liberal system. It values the living organization in professional and occupational chambers above an artificial parliamentarism, just as in anything and everything, it values the personal responsibility of leadership over the irresponsibility of an anonymous mass.
VII
The German Revolution proclaims that the German nation is a community of fate. But it is aware that a community of fate is not only a community of need but also a community of bread and therefore affirms all of the demands which follow from this recognition according to the fundamental principle: "The common good before the individual good."
VIII
The German Revolution therefore rejects the individualistic economic system of capitalism; and the overthrow of capitalism is the prerequisite to the success of the German Revolution. With the same decisiveness of the German Revolution affirms the corporative economic system of socialism, processing from and concluding with the knowledge that the purpose of any economic system is solely the satisfaction of the needs of the nation, not riches or gain.
IX
The German Revolution therefore declares its superior property right in all land and mineral rights. Landowners are only leaseholders of the nation, and are accountable to the nation and to the state, because the nation as a whole defends the property.
X
On the basis of the same right, the German Revolution proclaims the right of all workers to share in ownership, profit and management of the economy of the nation, which every folk comrade serves. His personal share in property, profit and management id either earned or limited by increased output, greater responsibility. The German Revolution knows ad recognizes the motive force of personal interest, but incorporates this force into a larger machinery for the good of the nation.
XI
The German Revolution sees this good of the nation neither in the accumulation of material goods, nor in a limitless improvement of the standard of living, but exclusively in the recovery and maintenance in the health of that God-given organism, the Nation. Only thus can this German nation fulfill the task entrusted to it by fate.
XII
The German Revolution sees this task as the full development of the unique folkish character and therefore fights with every means against racial degeneration or foreign influence in culture, and for folkish renewal and purity, for German culture. This fight applies particularly to the Jews, who, in combination with the international powers of freemasonry and ultra-Montanism, are destroying, partly compelled by their nature, partly internationally, the life of the German soul.
XIII
The German Revolution therefore also fights against the rule of Jewish Roman law and for a German law which has the German and his honor as its axis and consciously affirms and values the inequality of man. This German law recognizes as citizens only folk comrades and measures all according to the good of the whole.
XIV
The German Revolution overthrows the world view of the great French Revolution and shapes the face of the twentieth century. It is nationalistic - against the enslavement of the German people; it is socialist - against the tyranny if money; it is folkish - against the destruction of the German soul - but it is all of these only for the sake of the nation. And for the sake of those nation for the German Revolution recoils from no battle, finds no sacrifice too great, no war too bloody, for Germany must live! Thus we youths feel the heartbeat of the German Revolution pounding, thus we front soldiers see the face of the near future before us and experience, humble-proud, the role of the chosen ones, to fight, to win the battle of the twentieth century, satisfied to see the meaning of the war, the Third Reich.
Subscribe to:
Posts (Atom)
