Wednesday, May 18, 2005

[Swedish] Lite om bloggar

Bloggosfären är fylld av liberal sörja, borgare som desperat klamrar sig fast vid modernitetens ruiner. Från Esbatis kommentarer till Alicio i Underlandet. Det finns av den anledningen ytterst sällan någon anledning att på ett direkt sätt förhålla sig till andra bloggar.

"Vi kommer att akta oss för att göra något för högern eller vänstern. Vi befinner oss lika långt från båda. Men vi kommer även akta oss för att företa något riktat mot dessa krafter i samtiden. Ty det är inte vår avsikt att väcka dessa till nytt liv genom att angripa dem utifrån. Överlåt dem åt sig själva. Bekymra er inte om dem. Då går de hädan. Samtliga." (Friedrich Hielscher)

Att nedlåta sig till debatterande är för Spöknippet otänkbart. Varje gång någon liberal untermensch med en blogg skriver om Spöknippet genereras givetvis trafik hit. Samtidigt är det ju knappast några andens aristokrater som trillar in den vägen. Det är måhända ingen slump att de bloggar (Café Exposé, Project Subaltern, Svartvit, Future/Past) som har Spöknippet bland sina länkar inte heller de refererar andra bloggar i någon större utsträckning.

Spöknippet finns däremot av någon outgrundlig anledning inte med bland Copyriots fasta länkar men rsms har trots allt haft den goda smaken att upprepade gånger länka Spöknippet. Oavsett detta är Copyriot en utmärkt sida som, ämnet till trots, lyckas undvika att helt och hållet sjunka ned i dagspolitikens förgörande träsk.

Den blogg som föranledde denna post är dock av ett annat slag. PoMOQueer, vilken görs av någon slags postmodernistiskt lagd homofil kulturkofta. Dess länk till Spöknippet förefaller något märklig.

Om däremot någon till äventyrs skulle känna till någon Traditionalistisk, konservativt revolutionär eller bara preussisk blogg, var inte främmande för att posta en länk i comments. Då skulle det kanske finnas anledning att länka andra bloggar något flitigare. Det sägs nämligen att dylik verksamhet är en cental del av "bloggandet"...

5 comments:

Anonymous said...

otroligt fördomsfullt mot pomoqueer. vänsterns berömda tolerans igen...

Spöknippet said...

Spöknippet är inte vänster, eller höger heller för den delen, vilket torde framgå av Friedrich Hielschercitatet i posten. Framför allt har vi inga anspråk på att vara toleranta, tvärtom.

"Toleration of all sides, of which we were so proud, must be seen for what it is – a negative quality. He who as no real belief in anything can certainly be tolerant and to spare; but only intolerance has any force behind it." Ernst Jünger

Anonymous said...

Spöknippet är jävligt gay (och det är OK...)

Fredrik Lindholm said...

Untermenschen. Än sen! Det har alltid funnits människor som sett sig själva som så oerhört mycket mer märkvärdiga än alla andra.

Har du hört talats om transhumanism? Kort sagt går det ut på att man förbättrar människan med diverse teknik. Det är förvisso en öppning till, men behöver inte alls leda till, tragiken i projektet Den Nya Människan.

Och i och med glasögon, konstgjorda knäleder och pacemakers har vi redan trätt in på den vägen.

Så, man kan fråga sig vilken ideologi som kommer att bota mest krämpor. Den "modernistiska" liberalismen eller surmagad elitism?

Dock, hatten av för att du förespråkar intolerans.

Tobias Struck said...

En som rasade mot sitt kulturellt traderade självförakt var Friedrich Nietzsche. Han var för övrigt frivillig soldat i den preussiska arméen.

Hans närsynthet gjorde att han friskrevs vid värnplikten. Men den 9 oktober 1867 ryckte han in vid 21. beridna batteriet vid fjärde preussiska fältartilleriregementet.

Uppvuxen med bara kvinnor omkring sig, kan man tro att pojken var bortklemad. Men tvärtom var han hårt hållen:

Som student skrev han hem till sin mor och bad om ursäkt för att han kvällen innan hade druckit ett par stop öl med kamrater.

Men även om Nietzshe aldrig kom till ett riktigt trots mot sin familj och särskilt inte mot den svekfulla systern Elisabeth, så bedrev han genom hela sitt liv en infernalisk kamp för att finna ett naturligt och kulturopåverkat tänkande om levandet och skapandet.

Hans koncept "omvärdering av alla värden" och "bortom gott och ont", hans bejakande endast av en gud som kan dansa och hans inställning "om du vill gå efter mig, gå före mig" är viktiga bidrag till världtänkandets utveckling.

En hjälte är en individ i kamp med sin kultur, för bara han kan vara "andlig" i ordets djupaste bemärkelse: En stark och rättvis producent av eget välbefinnande och framsteg för kulturen.

Vad du skriver på denna sida låter jag dig ha i fred. Men om du vill hata en liberal, så hata honom för elden i hans hjärta och inte för dina privata föreställningar om honom. Dem klär jag mig inte i.