[Swedish] Lindholm and the night of the long knives

The old Swedish national-socialist party SSS (Svensk Socialistisk Samling), and to a large extent also their predecessor NSAP (Nationalsocialistiska arbetarepartiet), along with it's leader Sven-Olov Lindholm are often hailed as an example of "leftist nazism".

This may be true compared to the other "large" Swedish "nazi"-party SNSP (Svenska Nationalsocialistiska partiet). However, the very fact that SSS never truly distanced itself from Hitler, the last hope of the bourgeois world in Germany, to quote Ernst Niekisch' apt formulation, should be enough proof of SSS' essentially bourgeois stance. The picture becomes even clearer if we take a look at SNAPs reaction to die Nacht der langen Messer as it is presented in the party paper, Den svenske nationalsocialisten. Tempting as it may be to comment the following the excerpts speaks for themselves.

"Den tyska revolutionen fortsätter..

Tidningarna ha under den senaste tiden varit fyllda med meddelanden om händelserna i Tyskland. För den som känner förhållandena där komma dessa händelser inte som någon överraskning. Det stod tvärtom klart att något måste ske.

När Hitler den 30 jan. 1933 övertog makten vände han sig först mot den för ögonblicket farligaste fienden: marxismen. Den torde vid det här laget vara död i Tyskland. Men vid sidan av denna fanns det kvar en kanske ännu farligare fiende till folket: reaktionen.

Denna har på den senaste tiden på de mest lumpna sätt försökt sabotera Hitlers återuppbyggnadsarbete. Genom en småsint, söndersmulande kritik, har den sökt lamslå utvecklingen.

Att Hitler haft tålamod med dessa snyltgäster på den nationella revolutionen så länge, är förvånansvärt. Men måttet har blivit rågat. Hitler har slagit. Hårt, men rättvist!

Detaljerna och de smärre linjerna kunna ännu ej tydligt skönjas. Ej heller vet man vilken omfattning förräderiet haft. Men det kommer snart att uppdagas.

Men aktionen visar en annan viktigare sak: Den visar att Hitler och hans män ej svikit de idéer de svurit trohet! Hitlers kamp för socialismen är fortfarande lika revolutionär som innan han kom till makten. Han har mitt i en värld av lumpenhet och förräderi visat att det finns något som heter ansvar och plikttrogenhet. Han har visat att det finnes män, som ej fegt falla undan och kompromissa vid svårigheter. Och därför segrar han!

För dagen avstå vi från vidare kommentarer till händelserna i Tyskland vid månadsskiftet. Uppgifterna i dagspressen äro i mångt och mycket motsägande och tydligt felaktiga, varför vi föredraga att inhämta upplysningar genom våra egna korrespondenter på ort och ställe. I nästa nummer av tidningen återkomma vi emellertid utförligare."

Den svenske nationalsocialisten, 5 juli 1934

"Naturligtvis har man med anledning av dödsdomarna över de rebelliska SA-ledarna ånyo anklagat
nationalsocialismen för barbari och våldsmetoder, men man "glömmer" att Hitler genom sitt raska och djärva ingripande räddat Tyskland från ett förödande inbördeskrig, vilket blivit den oundvikliga följden om kuppmakarna lyckats i sina planer.

[...]

Det påstås från många håll att Hitler genom sin aktion krossat radikalismen inom sitt parti. Detta kan måhända vara sant till en del. Men man får då i "radikalismen" inte lägga något som helst politiskt begrepp. Röhm och hans revolterande stab voro inga politiker, de voro uteslutande soldater och syntes ha svårt att anpassa sig till det fredliga återuppbyggnadsarbetets natur."

Den svenske nationalsocialisten, 12 juli 1934

"Denna Tysklands avvaktande och experimenterande hållning har givetvis måst fördröja vissa socialekonomiska reformer, på vilka de stora massorna väntat. Särskilt S. A.-männen, som offrat så mycket för det nationalsocialistiska genombrottet, ha härigenom i viss utsträckning gripits av otålighet. Den breda massans oförmåga att förstå vilka reella förutsättningar som måste skapas för de radikala reformerna (börsens avskaffande, varuhusens socialisering o. dyl.) har gjort den till objekt för vissa maktlystna herrar, som tänkte utnyttja deras otålighet för en "andra revolution". En sådan skulle ha resulterat i antingen att den gamla högerreaktionen åter kommit till makten eller också att tygellösa marxisthorder begagnat tillfället, och Tyskland hade varit förlorat. Det visade ju sig även att konspiratörerna haft för avsikt att mörda Hitler."

Den svenske nationalsocialisten, 9 augusti 1934